Lilla Primtorpets Pixi är Zmillas dotter, trots att jag har haft hundar sedan 1979 så är detta min allra första valpkull. Att få följa valparna från det ögonblick dom föddes dygnet runt i åtta veckor har varit en otrolig upplevelse. Zmillas uppfödare (Olle Johansson som tyvärr har gått bort) uppmanade mig flera gånger att ta en kull på Zmilla men jag kände mig väldigt osäker på om jag skulle våga. Det är så mycket som kan gå snett så det är definitivt inte självklart att ta ett sådant beslut. Jag hade i ett tidigt stadium pratat med "Pruppens" matte Lotta och frågade om jag kunde få använda Pruppen vid en ev. parning. Hon tyckte att det kunde bli en bra kombination så det hade hon inget emot, det skulle dessutom bli Pruppens sista kull. Efter många om och men så beslöt jag till slut att ta en valpkull vilket jag definitivt inte har ångrat.

Jag hade bestämt mig för att om det blev valpar så skulle en valp stanna kvar hos oss och jag hoppades också att det skulle bli en riktig piraya. Det önsketänkandet har slagit in med råge, Pixi är den mest aktiva valp jag någonsin haft. Som Lotta sa "man ska vara försiktig med vad man önskar", det har hon så rätt i har jag upptäckt.

Pixi var den lugnaste av valparna i kullen och hon hade bestämt redan i valplådan att hon skulle stanna kvar hemma. Jag hade ju tänkt behålla den intensivaste valpen men eftersom Ettan, som Pixi hette i valplådan, ville stanna kvar hemma så fick det bli hon. Jag trodde att hon skulle bli lika lugn som sin mor men när syskonen hade flyttat började hon visa vem hon egentligen var, en otroligt aktiv valp som röjer varje vaken sekund och hon hatar när hon inte är i centrum. Att se på TV är inte något som vi behöver tänka på för då går hon ner i hallen och sätter igång att skälla och det håller hon på med tills någon av oss kommer, det är hon som ska vara i centrum och inte någon dum TV-apparat.

Även om det är jobbigt med en så aktiv valp så ser jag med spänning framåt, det ska bli så roligt att se om hennes intensitet håller i sig även när det gäller att jobba. Hittills har jag bara sett positiva egenskaper när det gäller arbetskapacitet hos denna bestämda fröken.

***********************************************************************

2009

Nu har Pixi fyllt 3 år och mina önskemål om stor arbetskapacitet har hon infriat med råge, hon har en väldigt stor arbetskapacitet. Trots att jag har haft många hundar så har jag aldrig haft en hund med sådan arbetsvilja som Pixi visar. Hon är väldigt lätt att belöna, hon vill helst ha en godis men kampar gärna när jag erbjuder henne trasan istället. Hon är väldigt koncentrerad när hon ska jobba och störs inte av det som sker omkring henne och har en tydlig on- och off-knapp. Det svåraste vid träningen är att avsluta för hon vill inte sluta träna men det är ju bara positivt.

Hemma är hon lugn förutom om det kommer folk för då drar hela gänget igång för alla älskar människor och vill naturligtvis hälsa först. Jag tycker ändå att Pixi är den mest balanserade av våra hundar när det gäller att hälsa på folk men när dom är fyra blir det lite tävling. Hon är mycket social och detta visar sig tydligt när hon träffar både vuxna och barn och har därför inga problem med att bli hanterad av t.ex. domarna på utställningarna, hon står helt lugnt tills dom är klara. Däremot så gillar hon inte hundar som är för närgångna, då säger hon ifrån. Hon har stor integritet.

Mina förhoppningar på min allra första valpkull har hon verkligen infriat och det är naturligtvis min förhoppning att hon ska föra dessa fina egenskaper vidare till sina valpar.

Pixi är uppflyttad till ekl spår och ekl sök, 1:a pris i lydnadsklass II, har också blivit Svensk och Norsk Utställningschampion och genomgått SVEKKs test av vallningsanlag där hon uppnådde 4 av 5 möjliga poäng. 2009 var ett fantastiskt tävlingsår för Pixi. I mina ögon är hon en supertjej.

************************************************************************